Line Waelgaard begagnar sig av kända historiska prototyper och ideer, placerar dem där de inte antar nya betydelser utan blir till katalysatorer för äldre betydelser. Genomsyrade av motsatta betydelser, skapar de skenbart absurda situa­tioner där allegoriska beskrivningar blir till beskrivande allegorier och där förnekelse och för­säkran är utbytbara. Men kanske viktigast är att Waelgaard, icke olikt Giotto - som hon är starkt påverkad av och med vars tankfullhet hon ofta jämförs i Skandinavien - för in ett mjukt, mänskligt - feminint - grepp i semiotikens "kalla vatten".

Inte blott exemplifierar hennes arbeten en teoretisk inriktning som tycks ha påverkat henne, men även dess negation. Fastän detta ingalunda är otypiskt för postmodernismen, på­verkar intensiteten som konstnären inplanterar i dessa ideer, så att problemen flyttar från konstens sfär till en större utmaning, nämligen hur man uppfattar världen. Detta är en radikal frågeställning och Line Waelgaard möter den med radikala medel.

Katalogtext , Identitet och Position inom Nordisk samtidskonst, Åbo konstmuseum, Finland